Idag var jag på
ögonmottagningen. Jag har varit stamgäst där i alldeles snart 33
år. En ansenlig tid! Jag trivs där. Lite för att jag känner
stället utan och innan, men mest för att personalen som jobbar där
är så fina.
När jag började besöka
dem berodde det på att jag hade grå starr*, vilket jag föddes med.
Sedan, i tonåren, intensifierades besöken en tid eftersom jag hade
fått grön starr**. Men efter en operation och lite annat glesades
besöken ut till ett var sjätte månad. Det är ganska lagom, tycker
jag.
Men så idag när jag var
där kunde man konstatera att trycket på mitt vänstra öga, som är
mitt bästa öga (det högra ser jag bara ljus och mörker med), har
stigit till arton och allra helst vill de att det ska hålla sig
under sjutton. Det gör mig inte orolig, men lite bekymrad. Ända
sedan tonåren har jag vetat att det kan bli sämre, men nu har ju
trycket legat på en så bra nivå i en herrans massa år att jag
tycker att det gott kunde ha fortsatt med det.
Det är inte alltid så
himla lätt att vara människa. Speciellt inte när man har en kropp
som på vissa sätt beter sig lite hur den vill. Som jag har skrivit
innan är det som att vara en tickande bomb. Det gäller bara att
inte fokusera på det där tickandet för mycket.
*Grå starr är en
ögonsjukdom som gör att linsen i ögat blir grumlig och synen
försämras. Grå starr behandlas med en operation, där man ersätter
linsen i ögat med en konstgjord lins. (I mitt fall gjordes inte
detta, då att sätta in nya linser fortfarande var på
experimentstadiet, så de tog ut mina linser utan att sätta in några
nya.)
**Grön starr är en
ögonsjukdom som gör att synnerven förtvinar och att man får
skador på näthinnan. Skadorna orsakas av för högt tryck i ögat,
vilket beror på att kammarvattnet, en vätska i ögat som finns i
ögat, inte rinner ut som det ska. Man behandlar sjukdomen med
ögondroppar och om inte det hjälper; operation. Grön starr kan
orsaka försämrad syn och blindhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar